Hej igen alla glada! Idag tänkte vi fortsätta med våran resa genom sydön på Nya Zeeland, men nu är det de sista härifrån. Vi startar vid Jackson Bay, dit vi körde natten då vi tankade (där vi slutade förra inlägget), så får vi se hur det såg ut när vi vaknade morgonen därpå! Nu kör vi:
Såhär vackert var det när vi vaknade på morgonen vid Jackson Bay, dit vi akt hela natten, vi gick upp tidigt för att hinna med allt vi ville för dagen.
Går man upp tidigt kan det hända att man är lite trött på dagne, fast här är klockan ändå inte mer än 9 på morgonen. Bron man ser i bakgrunden är vägen som vi åkte på, det är många väldigt spännanade vägar vi har åkt på, men väldigt fina oxå! Vägen mellan Jackson Bay till Haast har blivit utsädd till en av topp 10 vackraste vägar i hela världen, så den var ganska fin!
Nu var det dags för Glaciärvandring! Så på med vandringskängorna, som säkert var från 1890-talet och one size fits all-storlekar, men vad gör väl det!
En förväntansfull Daniel, med kamran i högsta hugg!
Och kamran fick han minsann användning för! Här har vi precis gått upp för en "trappa" på 800 steg, och fick utsikt över glaciären.
Här har ni 8 av de 800 stegen.
Vi klarade det! Här är vi uppe på glaciären med vandringspinnen i högsta hugg. Men det som var mest spännannde under turen var nästan att se dom som aldrig gått i snö tidigare, och nu fått isdubbar under fötterna och klampade omkring! Det var en upplevelse för oss med.
Våran guide var så rolig, han berättade historier om både det ena och de andra, och så tyckte han om att leka fotograf! Så han stannade till och skulle fota alla lite överallt, och krälade och vände och vred på sej, fast man kan i och för sig inte jämföra honom med Daniel, inte Fotomässigt i alla fall, vi är glada att vi var med på 1 av fotona iaf!
Titta han fick oss på ett kort till! Här i en grotta, eller det var en grotta senaste gången han hade gått här i alla fall (guiden), nu var det mer som en ihopsjunken tunnelbaneuppgång!
Har ni sett, ett kort till! Till och med riktigt fint kort! Med toppen av Fox Glaciär i bakgrunden.
Nu är det Daniel som är fotograf, min privata fotograf, och våran resas toppfotograf! För den som vill så kommer det att finnas ett antal bilder att titta på när vi kommer hem, Ganska många bilder!
När vi väl kommit ner från glaciären och fram till bilen bestämmer vi oss för att ta in på en campingplats vid Frans Josef Glaciär, där vi även av någon anledning får tag på en chipspåse! Som det blev krig om, så jag hoppade fram i framsätet och hade kontrollen över chipspåsen!
Vet verkligen inte varifrån denhär bilden kommer, men ser ut som 4 godispåsar i en bil, kan väl inte ha varit bilgodis? (Hoppas inte Britt-Marie ser, Daniels mamma,som jobbar med att säga till folk att inte äta godis, det är INTE bra för tänderna) Men du kan vara lugn Britt-Marie,vi åt upp allt på samma dag, det måste väl vara bättre än att dela upp det? ;)
Har ar vi vid ett stalle som heter Pancake Rocks, det ar stenar som blivit formade av vatttnet till pannkakstartor! Ser det ut som i alla fall, tyvarr var det inga riktiga pannkakstartor... Haftiga monster (med prickar over o:et, sa inga monster!) i bergen.
Kolla hur det ser ut! Haftigt, det var ganska spannande att ga mellan stenarna, for helt plotsligt var det ett hal i marken!
Har ar vi inne i en grotta som gjorts av vattnet, tur att vi var dar nar det inte var som hogst vatten for da hade vi blivit ganksa nerspolade har!
Vi fortsatte varan resa langst West Coast:en och stotte pa ett antal sanna har, Salar. Just den har var lite laskig, for den hade 2 sma sota ungar som hon ville skydda, sa vi hade ett litet eget salaventyr denna eftermiddag!
Sahar sag varan sovplats ut pa kvallen, mysigt att somna med vagornas brus att lyssna till.
Jag ar inte aksjuk eller sjosjuk, jag borstar bara tanderna i mina snygga inforskaffade langkallsonger.
Här är vi vid Nelson Nationalpark, där vi gör lite samarbetsövningar vid bryggkanten, vilket vi har mycket nytta av i husbilen, när vi exempelvis ska bädda sängen!
Vi la oss pa en brygga och njot av det fina vadret och alla mysiga faglar runtomkring!
Mend et fanns en fagel som vi inte tyckte var riktigt lika mysig, och det var denna svarta SVAN! Till en borjan var det roligt att vi hittat en svart svan, kul och annorlunda lixom. Men sen nar vi skulle ata varan lunch vid ett mysigt litet bord, kom hela svarta-svan-slakten och typ attackerade oss och vi fick lov att flytta pa oss. Sa vi gick till ett annat bord lite narmare "skogen", och gissa om det fanns KNOTT?! Och det var inte vilka knott som helst dom var aggresiva och elaka, sa varan mysiga lunch ute vid nationalparken slutade i varan husbil med stangda dorrar och fonster! Men det var mysigt dar med :)
Men den har lilla sotnoten var inte riktigt lika mysig! Och det var inte bara en, dom var hur manga som helst! Det ar alar! Dom bodde under bryggorna och levde sakert pa all mat som alla turister slangde ner, fast man fick inte mata dom!
Vi fortsatter mot Abel Tasman Nationalpark och pavagen dit kunde vi inte låta bli att fota detta, det måste vara turisterna som missat att det blir lågvatten mot eftermiddagen! Jobbigt läge när man ska iväg på kvällen sen bara...
Nu hade vi kommit upp till den nordligaste delen av den sydra ön, alltså vid Golden Bay, där vi hade parkerat kvällen innan vid ett riktigt mysigt ställe. När vi tog en liten morgonpromenad såg vi även en säl som lekte och tvättade sig i vattnet, precis bakom där vi hade parkerat (en riktig långpromenad).
Här är vi vid Farewell Split, världens längsta Naturliga sandstrand, trodde vi! Men när vi åkte därifrån kollade vi upp vart vi egentligen hade varit, för det såg inte riktigt ut som på bilderna vi sett. Då visade det sej att vi varit på fel sida av själva "udden", men vatusan det var fint där med! Ni kan ju bara gissa vem som höll i kartan denna gång?
Vi bestämde oss för att leta reda på den absolut nordligaste delen av den södra ön, tror ni inte det lyckas vara i en kohage?! Och dessutom med ett stup som avskiljde kohagen och horisonten. Ganska coolt!
Men dessvärre tyckte inte jag det var lika roligt som Daniel, min mamma är nog en av sveriges mest hästrädda person, så eventuellt har jag fått en gnutta av det i mig. Men nu var det inte en häst utan MASSA STORA LÄSKIGA KOSSOR! Det finns inte så mycket jag är rädd för faktist, men nu vet jag att jag inte blir så cool när jag möter en kossa!! Så det tog lite tid innan Daniel fick med mig på en liten promenad i kohagen, men när han kom och hämtade mig följde jag snallt med honom =)
Sedan var det dags för lite sandskådning, vackra sandstränder och blå himmel, hade vi hoppats... Men tyvärr blev det en väldigt regning dag idag, så lagom tills vi gått på stranden och tittat på all sand, kom regnet! Och det var inte lite regn!
Men innan regnet kom hann vi göra lite akrobatiska övningar!
Äta bör man annars dör man! Här blev det lite havregryn, russin och mjölk till lunch, medans det spöregnar där ute...
Vi besökte ett av världens klaraste vatten, och det fanns vid en sjö som heter Pupu Springs. Ganska häftigt man såg varenda litet gruskorn på botten, man ville så gärna smaka lite på vattnet, det såg så gott ut! Men mänskliga varelser fick inte ens röra vid vattnet, så vi inte skitar ner det klara vattnet!
Nu var det dags att bli lite kulturella, så vi tog på oss vandringsskorna och traskade vidare för att hitta en sten som hette Apple-Rock. När vi väl kom fram blev vi mer intresserade av grottorna som fanns där. Fast på bilden är det varken Apple-Rock eller grottor, det är Malin och en helt vanlig sten!
Nää, nu är vi trötta på regniga Nelson så vi fortsätter vidare mot KAIKOURA, helt och hållet på andra sidan! För nu var det dags att söka upp vårat nästa mål; en VAL!
Nej, det här är ingen val, det är jag, Malin, men som är på valjakt!
Tillsammans med min pojkvän, och vi spanade och spanade. Det man ska leta efter när man letar efter en val, är det traditionella "valsprutet" (låter kanske lite tokigt, men jag tror man översätter det så från englelskan), alltså när valen är uppe vi ytan och hamtar luft innan han dyker ner igen, och då kan han vara borta i upp till 2 h, så länge kan dom hållan andan (det kunde inte ens våra dykartuber på Fiji)!! Så det gällde att skynda med båten till valen om man såg någon.
Efter lång tids spanande utan någon val så långt ögat kunde nå, var det kanske dags! Alla blev ombedda att hoppa in i båten och sätta sej till rätta. Men när vi kom fram till valen, eller där den varit, hade den precis dykt ner till botten, så det var bara att söka en ny val! (Förrästen hur gick valet hemma i Sverige?)
Men som de basta sagorna som alltid slutar lyckligt kan ni ju gissa hur denna slutar!? For hur den slutar far ni inte veta nu.
Då var valsafarit avklarat och det var dags för lite cirkuskonster, det här är i Kaikoura som var en väldigt fin stad! Så vi tyckte det kändes tråkigt att bara åka därifrån nu, så vi stannade ett litet tag över dan.
Eller i alla fall till frukost! Som vi inte hann ata innan det blev valsafari, det blev lite brattom...
Vi hade sällskap av våran svenska vän, Fiskmåsen, som troligtvis var mer sugen på våra havregryn än oss!
Det var allt för denna gång och för denna ö, nu tar vi färjan över till Norra ön där nya äventyr väntar! Hoppas ni vill fortsätta följa våran resa, och se vad som finns pa andra on!
Just nu ar vi i Auckland, och njuter av storstadslivet, det var ett bra tag sen! Men vi ska forsoka lagga upp resten av varan resa fran Nya Zeeland sa fort som mojligt, kram kram till er allihop!
